Femtimmarskoftan är klar! Jag måste säga att jag är mycket stolt. Framförallt är jag stolt över att jag överhuvudtaget gick iland med projektet, eftersom jag slet mitt hår många gånger och troligtvis har gjort 1000 fel. Men, vad gör väl det? Det blev ju en tröja ändå!
Och det bästa med att sticka till någon som verkligen, på riktigt, behöver kläderna, är att man inte kan ge upp bara för att man "inte tycker att det blev så fint som i beskrivningen" eller "alla andra stickar mycket bättre". Vem bryr sig om det? Troligen inte den bebis som lämnar sjukhuset invirad i tidningspapper i alla fall...
Sedan var jag tvungen att ta några kort på alla fina plagg som vi i stickgruppen har gjort hittills. Är det inte fantastiskt? På mindre än sju veckor. Nästa gång ska jag ta kort på alla fina gratisgarner vi har fått, så kanske jag lockar någon att komma och joina oss :)
Mysig kofta! Är sugen på att göra en jag med men mina barn säger inte "sitt stick" tyvärr :-)
SvaraRaderaRiktigt mycket ni fått ihop!
Oj så mycke fina saker ni har gjort :))
SvaraRadera