Själv har jag inte presterat så värst mycket alls, men se så mycket vi har gjort tillsammans, alla vi tanter! Är det inte fantastiskt så säg? Många Easy Peasy Beanies, Femtimmarskoftor och framför allt massvis med Yemenvästar har det blivit. Och självklart en hel del hjälmmössor, denna gamla hederliga modell.
Jag känner mig så glad när jag ser allt och samtidigt lite sorgsen eftersom det snart är dags att skicka iväg plaggen till PMU i Vårgårda, för vidare transport till DR Kongo. Är det inte lite konstigt hur man kan känna så? Jag antar att det beror på att jag helst skulle vilja åka med hela vägen ner och se med egna ögon hur kläderna tas emot och används och blir till glädje hos mottagarna. En vacker dag kanske!




- Posted using BlogPress from my iPad