Sticklov!

Tänk om man kunde få ett sticklov istället för sportlov som vuxen, då skulle jag sitta en hel vecka och bara toksticka. De enda avbrotten skulle vara för en och annan promenad i VÅRSOLEN (tack ska du ha solen, du är så efterlängtad!). Kanske en tur till något längskidspår, så långt skulle jag kunna  sträcka mig. I övrigt bara, bara stickning på mitt önskelov. 

Jag började som sagt på en femtimmarskofta och har faktiskt kommit riktigt långt. Jag fuskar mig ju fram i sticktillvaron och ibland känns det som att jag famlar fram i mörkret, men jag fortsätter ändå. Blir det fel blir det också en lärdom tänker jag. 

Stickcafeet idag var trevligt som vanligt. Varje gång kommer det nya deltagare och det gläder mig så. Alla är inte med alla gånger men det förväntar jag mig inte heller. De flesta sitter hemma och stickar ändå och tar med sina färdiga alster. Stoltheten och glädjen hos dem, både över det de får skapa för någon som verkligen behöver, och att få träffas så kravlöst och meningsfullt, överrumplar mig varje gång. Vilket bönesvar!