Premiär alltså för det första stick-caféet! Jag var så nervös innan, mest för att det inte skulle komma någon men också för att jag inte skulle räcka till. Nu kom det två damer, en med garn och stickor och en utan. Jag ordnade garn och stickor och båda satte igång med varsin Yemenväst. Vi fikade, stickade, jag lyckades med viss hjälp (tack Thomas) visa filmer från Panzisjukhuset och det kändes så bra alltihop. Vi är på väg! Jag är så tacksam för att vi har kommit såhär långt och jag ber verkligen att det ska få bli något stort av det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar